Igår deltog jag i invigningen av Riksutställningars Nattpäron i Kristianstad, som berättare. Först startade vi på Kulturhuset Barbacka. Det var festligt med päroncider, marchaller och snittar med tapenade. Invigningshögtidligheterna hade pågått hela dagen med speciella arrangemang för barn, sång och trumpeter. Nu var det dags för vuxenpubliken, som bestod av representanter för de olika förvaltningarna.
Jag berättade tre korta historier som exempel på hur man kan variera ett klassiskt tema. Det var Döden i Badgad och sedan mina egna Döden i Porche och Damen på tåget. Sedan skulle alla gästerna vandra bort till utställningsbussen som står uppställd på Stortorget. Där stod den förtvivlade arrangören Josefine Bladh och vred sina händer inför invigningsgästerna. Strömmen hade gått. Det gick inte att se utställningen. Beklagar, beklagar.
Sånt där får bara en muntlig berättare att fnissa.
Hur många gånger har man inte upplevt detta, att arrangemang går i stöpet för att tekniken krånglar. Hur många gånger har man inte suttit och väntat i halvtimmar, medan ett gäng killar (oftast) står böjda över datorn, overheaden, videoprojektorn och kliar sig i huvudet. “Jag fattar inte detta, va fan kan det va…”
Och hur många gånger har man inte räddat situationen! En berättare behöver ju ingen teknisk utrustning. Tvärtom, lite mörker och tystnad gör det bara bättre.
Så jag drog Josefine i ärmen och sa att jag kunde berätta en historia till. Ja! En spökis! Plötsligt var alla som barn, förtjusta över det som hänt. En ficklampa fanns det och alla gick in i bussen, tog av sig skorna och trängde ihop sig på den lilla soffan och på kuddar på golvet.
Med ficklampan lutad mot några kuddar berättade jag om Åskflickan i Glimmingehus och de satt storögda med hängande hakor. Minsta lilla ljud utifrån förstärkte berättelsen och det blev ett riktigt magiskt ögonblick.
Bättre demonstration av berättandets kraft kunde man väl inte få.
Två minuter efter berättelsen var klar kom strömmen tillbaka, och alla kunde gå runt och njuta av den fantastiska värld som utställningen dukat upp. Fantasifullt, vackert, inspirerande. Rekommenderas! Man blir glad av att vara där.
Tack så mycket, el-leverantören! Det fixade vi bra
Strömmen gick och det var bra
februari 8, 2008 av christclaess
Postat i berättarkonst, situationer | Taggad strömavbrott, rädda situationen, Nattpäron, Barbacka | 1 kommentar
Ett svar
Skriv ett svar
- Ny adress för min blogg är fr o m 10 februari 2009: http://blogg.christinaclaesson.se Endast inlägg gjorda före detta datum ligger kvar här, ett tag till.
Sidor
-
Senaste inlägg
- Ny bloggadress
- Den Heliga Sökmotor
- Konstiga samband 1: frukost + sexdebut, övervikt + skilsmässa
- Kirskålens hemlighet
- Sp-i-B 2: Att använda sin tid
- SpiB 1/b1-o1
- Spark-i-baken nr 1
- Jag ser dig
- Spark i baken för att skriva
- Författaren och kroppen
- Tellers on a limb
- Ung Berättarscen
- Utsikt från träd
- Tappa rösten
- Pippi Långstrumps brev till Heliga Birgitta
-
Senaste kommentarer
- christclaess on Tappa rösten
- Cissi on Tappa rösten
- christclaess on Den Heliga Sökmotor
- Carl Johan Rehbinder on Den Heliga Sökmotor
- christclaess on Konstiga samband 1: frukost + sexdebut, övervikt + skilsmässa
- christclaess on Om CC
- christclaess on Den Heliga Sökmotor
- Carl Johan Rehbinder on Konstiga samband 1: frukost + sexdebut, övervikt + skilsmässa
- Lasse on Sp-i-B 2: Att använda sin tid
- Malte on Den Heliga Sökmotor
Kategorimoln
början och slut berättarkonst berättelser erotiska rysare föreställningar inspiration klättra i träd kreativitet kunskap livet radio satir situationer självreflektion skola skrönor skriva skrivarskola spoken word språk storyteller storytelling teater Tjörnarp träd trädklättring tryffelgrisen Carmen Uncategorized undervisning verklighetenArkiv
Tack Christina! Berättandet räddade situationen! Vilken grej.
//Josefine